Från perrong, Östersund

Mars, 2009.

En gullig prins

Här är bestick som jag bör tycka om. Enligt DN. Eller inte enligt DN men enligt Monika Törnqvist, som blir intervjuad. Monika Törnqvist är vd på ett hantverksföretag.

"Hon förväntar sig en försäljningssuccé. Främsta målgruppen är kvinnor som passerat 40.
- Då är småbarnsåren över och kvinnor har tid att anordna trevliga middagar med vackra dukningar. Men jag tror också att unga designintresserade och homosexuella män faller för det här sparsmakade och stilrena uttrycket."

Carl Philip är designern, skriver DN och myser. De kallar honom för prinsen. Monika Törnqvist älskar också prinsen. För att han är så insiktsfull när det gäller medelålders kvinnors (åtminstone om de har fått barn) och bögars smak, och för att han är en prins som kan dra in stålar till hennes företag.

Enligt DN har prinsen "studerat ätandet noga." Om han närstuderat just homosexuella män (och kvinnor med tonåringar) förtäljer dock inte artikeln. Fast det är ju just det jag vill veta, när jag tänker efter.

Inte en vårpromenad

En helg i Vaplan. Såhär kul var det.

Kändismus

Det roligaste med Harriet Anderssons memoarer är att hon pratar om sin mus. Och då är boken rolig i övrigt också. Harriet Andersson må ha dött i Viskningar och rop men på Scalateatern sjöng hon textrader som:

"Jag är så syndig, så syndig, så syndig så det är inte klokt, helt enkelt. Jag är så yndig, så yndig, så yndig så det finns inte ord helt enkelt. På sommarn syndar jag i Tylösand. Ni skulle se min rygg om kvällarna. Den är så sandig, så sandig, så sandig."

Härdsmälta, eller viljan att tillfredställa alla

Kanske den märkligaste artikeln jag läst. Den kan kallas för eklektisk. Men antagligen inte. Antagligen är den bara märklig.

J sade att en prao kanske löpt amok. Jag vill vara snällare. Deadlines kan leda till konstiga texter. Det är svårt att jobba även om man är van. Ibland tar man en timeout, utan att gå hem från jobbet.

Men att mixa fascism och brinnande människor med ett hovreportage är en inverterad bedrift. Det är något utöver det vanliga.

Jussi

Promenad och plötsligt dök han upp.

I dag

Vart har barndomens ljuva vemod i tv-rutan tagit vägen? Industriarbetare som stämplar in på jobbet i den lilla staden som dock inte är landsbygd. För att köra truck, bryta järnmalm eller packa limpförpackningar i kartonger.
Det var ingen musik, bara dovt mumlande av arbetarna och deras truckar. Sedan gick de hem och i staden som inte var landsbygd men inte heller stad var det mörkt. Endast den lokala krogen väsnades.

Är det därför jag är så svag för sista versen i Vintersaga?

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin

Detta såg jag alltså på tv som barn. Var det UR?
- Min barndom var svart, har min bror sagt.
Min barndom vid tv:n var grå och i dis. Och idag har alla program samma färgskala som tyska tv-deckare.

Filmkväll i feberns tecken

Vem hade kunnat tro det men i Sök finns det en riktigt rolig scen. Det är den när Amanda Ooms karaktärs mamma analyserar sin dotter. Fantastiskt.

Linus Tunström spelar annars en 32-åring med erektion. Amanda Ooms ser allvarlig ut. Hon ser ut som vanligt, och jag tänker, som vanligt, att hon har potential att göra någonting riktigt bra. Bara inte än.

Sök har samma färgskala som tyska tv-deckare. Lite som Kommisarie Rex med den beskäftige schäfern. Också i Sök finns det hundar med men de har tyvärr alldeles för små roller.

Feber

En dag i sängen. Feber. Ensam hemma. Det är då jag kokar makaroner, sojakorv och frysta findusgrönsaker i samma kastrull, samtidigt. Till både lunch och middag. Med feber sjunker skammen. Det är en dag att ge upp och slappna av i.

Det är också som en humorlös scen ur SATC. Jag är Miranda.

Carola spexar

Camp Carola.

Jag möter Maria

Vardag och morgon och jag delar hiss med Maria Abrahamsson. Det är som jag föreställt mig: hon är målmedveten. Hon ser ut att vara det och är det alldeles säkert. Jag anar ett par huggtänder. Och hon har shoppingkassar. Har Maria Abrahamsson shoppat på morgonen? Och vad? Vill jag veta detta?

Och varför blir jag lite rädd.

Alla dessa frågor.

Från perrong, Karlstad

Mars, 2009

Från perrong, Linköping

Februari, 2009.

Jag såg en havsörn...

...och lekte Mattias Klum. Det blev någonting annat.

Jag såg nästan en grävling

Reflektioner under en helg

Det är härligt att lyssna på Toto i en bil.

Det är ännu härligare att lyssna på Bonnie Tyler, i en bil.

Gubbrock är någonting som kan vara bra. Och jag har fyllt 33.
Bonnie Tyler är gubbrock. J säger att Uno Svenningson är Sveriges Bonnie Tyler, fast Uno är jag inte så förtjust i. Uno känns för kristen och kristen gubbrock klarar jag inte av.

Att dö artistdöden är aldrig särskilt ärofyllt. Samantha Fox har haft åtta topp-40 hits i Storbritannien. Idag är hon tuttar och Touch me. För de flesta i alla fall. För mig.

Kim Wilde har också dött artistdöden. Hon har haft nitton topp-40 hits i Storbritannien. På alla You tube-videos ser hon sur ut och det tyckte jag var tufft på 80-talet. Nu med. I april ska hon uppträda på Viking line. Madonna fyller Ullevi och Kim Wilde åker Viking line. I'll be there på båda.

Har Uno dött artistdöden?