Magdalena Graaf

Barn är ingen merit att ha. Att få barn händer väldigt många. Överhuvudtaget är det mer imponerande att lära sig sticka än att avla ett barn.
Och ändå får jag upp ögonen för Magdalena Graaf när jag läser i tidningen Kupé att hon har tre barn och är ensamstående. Hon är ett år äldre än vad jag är och har tre barn. Själv har jag haft två nymfparakiter. Kalle och Jullan hette de och var far och dotter. Kalle begrep sig på Jullan samtidigt som han plockade fjädrarna av henne.
Man kan säga att jag inte lyckades ta hand om dem.
Kan Magdalena Graaf ta hand om sina barn? Det är svårt men hon klarar det, säger hon i Kupé. Och hon har skrivit en bok om sitt ex som misshandlade henne och hon har träffat Bono. Nu vill hon hålla på med radio.

Hon poserar med nyfärgat brunt hår och plutar smakfullt med läpparna och jag har fått en finne i pannan. Detta är mitt starkaste minne från arbetsresan till Linköping. Jag läste om Magdalena Graafs moderskap och fick mindervärdeskomplex.

Mixade budskap

Jag besökte ett bygge i Linköping och visste inte riktigt vad jag skulle tro.

Morgonen

Grej att bli glad av: Viggar som simmar nära min morgonpromenad till jobbet.

Kunskap att veta.

Gertrude Stein läste en deckare om dagen.

En ny fas

Fredagskväll. Lite mer glass och glädje för att På spåret är i rutan. Jessika Gedin har mycket hår och Fredrik Wikingsson är söt. Jag tänker att han säkert har en liten snopp men att det inte gör någonting. Det hela är skönt.

En stund med droger

På Mariatorget passerar jag en ung kille som ligger utslagen i Horse. Det är i alla fall vad en av hans vänner skriker till en nyfiken taxichaufför. Horse låter inte bra i det här sammanhanget.

Själv rusar jag till Seven Eleven för att jag måste ha Häagen-Dazs. Jag måste ha glass och är glad och det är midnatt. Glass är bra. Jag inser det inte men jag är full. Dagen efter är jag nämligen bakfull. Det går att inse.
Innan jag går till jobbet läser jag att favoriten Tilda Swinton inte dricker alkohol, men att hon illusionslöst spelar en grandios alkoholist i filmen Julia.
Kan man vara en grandios glassätare?

Ett citat

Jag går utanför mitt eget navelskåderi och återger ett okommenterat citat i ETC. Ur en intervju med Liam Norberg.
"Du har öppet berättat att den kristna tron blev en räddning för dig. Hur blev den det?
- Alla fångar får ett paket från Frälsningsarmén och i det ligger det en chokladkartong, en liten almanacka och en fickbibel. Jag började läsa bibeln i min cell på Kronobergshäktet och greps av kärleken och löftena som beskrevs. Från den stunden har mitt liv ändrat riktning."

En hund blir sparkad. Nordman säljer fler skivor än Titiyo. Jag är halvflintis på väg mot någonting mer. Det är oftast små saker som gör mig upprörd. Eller nedstämd åtminstone. Som nu.
Alltså: Choklad är alltid, alltid trevligt, också som en muta. Så långt kan jag sträcka mig. Men att skicka biblar till interner är, faktiskt, religiös vardagsterror.
Sedan skulle det kunna vara en del av en komedi av bröderna Coen också.

Annette

På väg till bion för att se Mammut smiter jag in på Akademibokhandeln och där står en slags idol.
Annette Kullenberg har skrivit en bok om journalisten Marianne Höök. På Akademibokhandeln kallar hon Mariannes bonusson för trög i huvudet. Sådant är roligt.

En neger

Jag skrev en liten artikel om Kvarteret Negern. Jag tänkte att det är roligt att fundera över vad ord kan betyda, för olika personer. Och om ska man ta hänsyn till det.
Det har jag inget svar på.
Artikeln är överhuvudtaget nästan inte på allvar.

Jag tänkte också på Maciej Zaremba och att han förmodligen inte skulle gilla den. Om detta har jag redan bloggat.

Idag vet jag fortfarande inte vad Maciej Zaremba tycker. Han orkar nog inte bry sig förresten. Men artikeln är den mest lästa någonsin på Byggvärldens hemsida. Och den mest kommenterade.
Är detta hedrande? Inte så om man ska tolka läsarrecensionerna.

Det var en vardag

Det händer minst en gång i veckan.
Jag röker inte. Jag dricker endast lite mer än jag röker.
Men jag har en last. Den är dyr och det är det värt.
Livsglädje i en burk. Det behöver inte vara svårare än så. Det är lyxen som kommer med en fast anställning.

Jag var där

En kall februaridag.
Männen bakom mig skriker Hammarby, Hammarby, Hammarby. Hammarby, Hammarby,Hammarby. Hammarby. Hammarby Hammarby Hammarby Hammar Hammar Hammarbyy.
Jag tänker att man nog inte kan köpa sojakorv här. Och att man bör go with the flow. Jag känner ofta så i närheten av sportsammanhang med män.