Detta...

...är en fantastiskt rolig bild på Gene Simmons och Shannon Tweed efter att de båda gjort skönhetsoperationer. Jag kan inte sluta att titta.

En fin sammanfattning av en skitig populärkultur. En lavin av botox, silicon och åldersfascism.

En klassiker

Kjol och bralla gör teater. Kul!

De har en rolig och låång programförklaring också.

Natur

Ikväll återigen Mitt i naturen. Det bästa programmet. Det är som Anna och Jan har konstaterat. Man ser liksom inte djuren utan anar att de är någonstans bakom granarna. Det är som när man själv är ute och klafsar och hoppas på älg och får hundbajs.

Mitt i naturen är igenkänning och en källa till ny kunskap. Inte visste jag att harar i nöd låter som bebisar i nöd. Och att det finns visselpipor som ska låta som harar i nöd. En sådan vill jag ha.

Frågan är hur jag ställer mig till att SVT:s sötaste programledare har mitt drömjobb?

Old

Tecknen på att jag inte blir äldre utan att jag är gammal hopar sig.

Som idag. När ungdomarna som utövar le parkour utanför jobbet är lite töntiga. Och när jag noterar hur många fågelarter jag ser under en promenad längs med Svartån. Att vara gammal är att tillåta sig själv att vara den nörd man alltid varit.


Jag såg kanadagås, gräsand, fiskmås, skrattmås, skata, kråka, ringduva, bajsduva, talgoxe, blåmes, bofink, pilfink, nötväcka, sädesärla, forsärla, rörhöna och någonting som liknade en grönfink.

Det främsta tecknet är väl annars att jag inte störs av alla tecken längre. Det är okej att jag inte längre förstår mig på P3.

Att leva med en blomsterbög

Det går inte att äta frukost på köksbordet just nu.

Orm på Haga

Jag ser den.

Ulf på Haga

Detta är en säng som enligt uppgift tillhört Ulf Lundell på 70-talet.

Nu står den på Haga.

En fin historia, för mig och för sängen.

Privacy

Hur privat får en blogg bli?

Bodil Malmsten rapporterar (bloggar) om trädgården och litteratur och menar att hon aldrig är privat. Och är det ändå utan att lämna ut sig. Men det är ju Bodil.

Sedan har jag vänner som visar sitt mensblod.

Själv kan jag inte förstå hur man inte kan vara privat. Eller att man inte vill det. Bloggar som försöker vara journalistiskt objektiva och redaktionellt korrekta är bajstråkiga. Bloggar är bloggar.

Fast om detta har Linna Johansson redan skrivit så mycket bättre.

Schlaaager

Fina Ukraina som låter Verka Serduchka vinna deras Melodifestival. Dame Edna och Army of lovers möts i en stjärnsmäll och kvar blir någonting tacky, med lite ölmage, begränsad dansförmåga och glatt humör. En glad klackspark i skrevet på de som enligt uppgift nu rasar.

Notera de söta dansarna.

Ett ofiltrerat politiskt utbrott utan hänsyn till egna brister och fördomar.

- Jag tycker att det här är löjligt, sade en kollega angående debatten om Girlie och det kan man ju tycka när man inte inser sambandet mellan genusglassar och hatbrott.

Det är helt enkelt mycket skiiit man ska ta del av varje dag. Framförallt om det uttjatade ämnet genus som rapas och idisslas allteftersom nya arslen klappar igenom.

"Grabbar" är "grabbar" och gulligullisar är gulligullisar puttinuttflickor. De andra är i bästa fall coolt annorlunda, i värsta fall avskyvärda.

Och allt kan starta med att välja en glass. Finns det tuffa "grabbar" som äter en Girlie? Som väljer det, som får välja? Det är sockrad genuspolitik i sandlådan.

Nedan ett annat begåvat bidrag om grabbar.

Blogg

Well, så är jag nämnd i en blogg jag inte kände till av någon jag inte kände till. Är det ett erkännande?

Rumpvickeri

Gårdagen avslutades på bögklubb. Äntligen. Pinnsmala linnekillar och fnittrande tonårstjejer som dansar i ring. Allt är sig likt med andra ord. En trend noterade jag: vita skjortor, smala slipsar och hängslen. Det är snyggt. Jag måste gå ut mer.

Och alla dessa schlagers. Klockrena hits som aldrig når Billboard. Och i varje land måste det finnas lika många klockrena hits som förblir nationella angelägenheter. Hade Kylie sjungit The Arrival hade den varit etta världen över. Det är artisten som gör hiten lika ofta som tvärt om.