Inte noll procent moderat?

Så hamnade jag i en artikel typ. Högst upp i röd luvtröja och fin ryggtavla: Moi. Och inte visste jag att hon jag pratade med var tv-kändis. Och inte visste jag att jag faktiskt kunde hålla med en moderat bara sådär.

De sötaste och kanske mest missnöjda under denna demonstration var definitivt de småtjejer som gick runt bland läderbögarna och lacktjejerna för att sälja majblommor. Ingen köpte.

Teatercomeback

Reklam 2: Teaterperformancegruppen KEKELEJFS, formerly known as TIUS gör comeback sommaren 2007. Det är den egenhändigt skrivna farsen Mellan brösten på en änka som lockar oss tillbaka till de stora scenerna. Mer info följer i framtiden någongång.

Artmuzic

Reklam 1: Jag har en kompis som är med i ett avantgardemusikprojekt! Och nu på onsdag klockan 20 kan man se henne uppträda på det eminenta cafét Kjol & Bralla. Be there I tell ya.

Noll procent moderat

Så har jag det svart på vitt: Jag är 0% moderat och 93% vänsterpartist enligt snabbtestet som man kan göra på Aftonbladets ungt val. Åh vad jag är svag för dessa klara besked. Men hur kunde hela 30% av mig vara kristdemokrat? Hur kunde detta inträffa? En bugg?

Med kryckor i vardagen

Nej det är inte särskilt roligt att halta fram på kryckor men det breddar vyerna. Det selektiva seendet uppenbarar en värld av haltande, åldrande och krampande och det är bara att konstatera: Stockholm kryllar av kryckmänniskor och det är trots allt lite sympatiskt.

Vi kan mötas med blickarna och nicka och tyst kolla in varandras krämpor. En slags gemenskap i myllret. Ett mänskligt möte så gott som något kanske.

Indisk gråsparv

Krabbmakak

Ännu ett uselt avsnitt av Naturfilm. Om de mystiska krabbmakakerna någonstans i Orienten. Hur lärde sig aporna att äta krabbor? Hur blev de vattenälskande strandapor? Tack vare de nyfikna och erövrande aphanarna såklart. Med sina harem och sin inneboende känsla för evolution och upptäckarglädje. Utan dessa hanars genomtänkta upptåg skulle de nu så framgångsrika krabbmakakerna inte äta krabbor utan leva i små och undanträngda djungelflockar.

Biologisk sanning eller patriarkalt trams? Vem skriver speakertexterna till de filmer som sänds? Vem översätter? Varför förstörs alla naturfilmer nuförtiden av skitsnack? Kan det botas genom att återanställa Charlotte Permell? Snälla snälla kom tillbaka. Om inte annat så har du en så fin röst.

Indien

Well i Indien gjorde jag detta (ingen rangordning i tid eller uppskattning på något sätt):

Drack fruktdrinkar på vår strandhyddebalkong

Krashade en svensexa

Såg en sjögurka för första gången. Den såg ut som en lila bajskorv med ovanligt mycket energi.

Mötte vinkande krabbor.

Tittade på delfiner.

Kände mig som Hasse Alfredson i Den enfaldige mördaren d.v.s. fet och elak. Åtminstone innan magsjukan.

Ångrade att jag började på en solhälsningskurs.

Fick öronen rensade av en professionell öronrensare.

Rensade min mage på egen hand.

Vältrade mig i åldersnoja genom att dansa strandrave med Leslie, en brittisk tant som såg ut som Monika Dominique. Hon var rolig. Så vill jag bli.

Hade dåligt samvete för att jag tyckte alldeles för mycket om att klappa en turistelefant.

Såg att det är många som letar efter livets mening. Medan de shoppar rökelse och saris av de som kämpar för att överleva. Vilket kanske är bra hoppas jag för vi shoppade både och.

Sammantaget kände jag en oerhörd avsaknad av hemlängtan.