Torr torrare

Min gamla New York-sambo Cattis är kändisbloggare på Aftonbladet.
Jag känner mig plötsligt väldigt torr.
Jag kontrar med disken på jobbet. Så illa är det. Jag är torrare än fnöske.
Lapparna (de är flera) kom efter att Susanne, som diskade sin och alla andra, killars, muggar, slutat.
Jag diskar min egen disk men ingen annans. Då kommer lapparna, från en konfunderad chef (kan inte tänka mig någon annan).

En kväll på stan

En kväll på Gröna Lund. Jazz med Nina Ramsby. Årets första mjukglass.

Bilden av en illamående reporter

Inte så mycket bildligt som bokstavligt.
Jag är vek.
Jag har intervjuat en kille som fallit 15 meter från en bro när bron försvann. Hans arbetskamrater dog. Han klarade sig och han lyckas le när vi träffas.
– Jag vill snart vara tillbaka på jobbet, säger han.
Och nu sitter jag snart på tåget hem och är praktiskt taget redan åksjuk. Jag hetstuggar åksjuketugummin.
Jag har kroppsångest. Jag är vek, som sagt.

Kitsch i en rondell

Jag har flyttat från Ekerö och vill inte tillbaka. Här är inte kitschen en lek. Det är på riktigt och folk trivs och det är förankrat i en rondell.
Det här är kommunen där vikingatiden inte stannat i gravhögarna utan löper amok.
Till vänster, utanför bilden, ligger Lidl.

Har semestervikarierna tagit plats?

Se där. Det finns lesbiska, och så finns det homosexuella. I alla fall om man får tro senaste Söndagsbilagan i DN.
Det gemensamma är tydligen regnbågsflaggan, och inkluderingen i målgruppen som ska tycka om sommarens regnbågsdrink, framtagen av Absolut vodka (är detta reklam?).

Ovärdigheten knackar på min baksida

Kampsport är Crouching tiger, Hidden dragon. Det är atleter som sparkar högt och ropar små rop. Just det är lite ovärdigt men i övrigt är kampsportare människornas katter. Jag vill vara en sådan.
Desto större är fallet när gaserna kommer. Ät aldrig bönor innan en kampsportsträning.

Betapet

Bilden av en drog.

Att klippa gräset ger liv

Att ha ett hus med trädgård är att låta naturen få komma mig så nära som jag alltid velat.
Jag klipper gräset och ser två sädesärlor picka när jag går därifrån.
Det är för dom jag klipper gräset, tänker jag och hinner avsluta tanken utan att skämmas. Jag kan till och med skriva det utan att känna mig sliskig.

Jag blir äldre och det är väl ok

Jag går på Coop i Norrköping och Björks Come to me spelas i högtalarna.
Min tonårspeak reducerat, eller transformerat till skval för en generation som nu fått barn och storhandlar.