Samtal om djur

Djur är snoppfäkteri. Få vet men många tycker. Att tycka högljuddast är att veta. Djur är status. Om det handlar om vilda djur. Marsvin får inte vara inblandade.

Vilda djur används för att framhålla manlig, exklusiv kunskap:

- Jag ska skjuta ännu en mink, säger en person under en jobblunch.

Jag har aldrig pratat med honom förut. Han är söt.

Minkar är skadedjur och förstör i naturen eftersom de inte hör hemma här, fortsätter han. Minkar är främmande och hotar vår fauna. Han pratar lite extra högt, tror jag.

Han har ett hus vid en strand och dit kommer det många minkar.

- De äter upp alla änder, säger han, och tittar snabbt på mig för han har hört att jag är vegetarian.

Jag nickar och det är ju så att minkar äter änder. Onekligen. Och det bryr jag mig egentligen inte så mycket om för minkar är roligare än änder. Men det gäller att nicka eller att argumentera. Det finns inget mellanting. Inte med djur och män som vet hur saker ligger till.

Och jo, jag vet att minkar försvårar tillvaron för en massa sjöfåglar. Sällsynta också, som tillhör just vår, svenska, inhemska, trevliga fauna. Så är det.

Mariatorget

Hösten 2009. Hösten då gult blev trendigt i en rabatt, och jag glad för det. Nu är de borta.

10/2 -09 Zombiewalk

Man kan inte förstå allt. Det är okej. Det är som det ska vara.

Det är kört

Vasagatan

Möten

Inom ett dygn, på ett ungefär:

Jag möter en vän som är promenad med en vän. Vännens vän säger att det är onaturligt, kanske lite perverst att skaffa barn efter 30. Själv skaffade hon barn tidigt, vilket ju var alldeles naturligt.
Hon har en lite gäll stämma.
Stämman förkunnar avslutningsvis att hon inte hinner bli mormor (eller var det farmor) innan 40. Det är barnen som inte hinner med. Nähä.

Vi säger hejdå.

Väl hemma tittar jag ut genom nyckelhålet och där står en man och tittar på vår namnskylt. Två män hör jag honom säga, och sedan går han in till grannen.