Privatteater

Förakt. Kanske det, men mer fascination. Det här är skräckkul. Kul skräckkultur.

Jag har förövrigt gått i samma klass som Måns Nathanaelson. Det är kul att tänka på.

Kryptonit

Strage

Fredrik Strage skriver återigen lovely. Den här gången om Dolly, Dolly, Dolly. Läs och håll med hoppas jag.

En legend vid bordet intill

Igår middag med Erika och plötsligt står där Sif Ruud. Vad gör man? Lever hon frågar man sig? Ja, och där står hon. Vad pratar man om efter en sådan händelse? Om jobb och mammor i vårt fall men Sif svävade kvar som en rynkig ängel efter att hon gått och vår kväll blev förhöjd.

På imdb är hon listad för 140 film- och tv-jobb. Det är mer än vad Max von Sydow har presterat. Bravo.

Toalettslacking

Idag sov jag en stund på en jobbtoalett. Jag lade mig på golvet och slöt ögonen. Det var enkelt och det bara hände.

Det är en skön känsla när en tunn dörrvägg skiljer det privata jaget från karriären. En tillfällig vuxenkoja där jag kan fisa och låta nyfetman hänga.

Apropå New York

En hyllning till Derek och vårt Cape Cod vill jag ge.

Denna dag på stranden.
Vi är fortfarande detaljer i varandra. Inte dynamiska utan tunt fladdrande.
Men ändå.
Hur lever jag i dig nu när jag är borta utan att ha sagt hejdå och för alltid?

A star is perhaps born

Så har det äntligen hänt. Jag har hittat en klasskamrat från New York på imdb. Carter rullar på vår gemensamma dröm mot stjärnorna och ser ut att nå åtminstone en bit. Jag njuter och blir nostalgisk.

Undrar om han minns mig?

Och som om inte det var nog: två av mina New York-sambos finns där också. Karey och Cattis. Idag jobbar Cattis extra på Aftonbladet men vad fan gör Karey? Allt jag minns är hennes kakor på köksbordet som vi inte fick smaka, att hon tog mina kort på henne ur mina fotoalbum, och att hennes söta pojkvän Rig var ledsen.

Det var jag som tog emot samtalet från hennes agent om filmen med Natalie Portman som hon så småningom medverkade i. Hennes karriärs peak. Pikant nog glömde jag bort att meddela henne om samtalet i några dagar. Var det därför jag aldrig fick smaka på hennes kakor?

Grace

Bästa låtrimmet kanske:

Your sex life complications are not my fascinations, hört i Private life av gudomliga Grace Jones. Det är humor.

Mänskliga kontakter

Tecken på att man kanske har kontaktsvårigheter:

1. Man är lite rädd för den glada Stockholm City-utdelaren vid morgontåget.

2. Man är rädd för tidningsutdelare överhuvudtaget för att det är jobbigt att säga nej.

3. Man är rädd för glada människor som gärna berättar det.

4. Man är rädd för deprimerade människor som gärna berättar det.

5. När kallprat är kallt prat.

6. När det är jobbigt att träffa bekanta ur deras kontext. Varför? Se ovan.

7. När en teaterpaus innebär en oro för vem man ska prata med. Och varför.

Tung tid

Dygnsrytmen är avslöjande. Vad utkristalliserar sig som navet i ett återkommande flöde? Kring vilken punkt snurrar resten av dygnet kring alltså?

Jo detta: stressade och tomma blickar på Stockholms centralstation, grådis, grå sörja. På språng efter morgontåget och en fönsterplats.

Det handlar om en halvtimma men tiden väger liksom tyngre här än någon annanstans.

Jag längar efter sovmornar.