torsdag, mars 19, 2009

I dag

Vart har barndomens ljuva vemod i tv-rutan tagit vägen? Industriarbetare som stämplar in på jobbet i den lilla staden som dock inte är landsbygd. För att köra truck, bryta järnmalm eller packa limpförpackningar i kartonger.
Det var ingen musik, bara dovt mumlande av arbetarna och deras truckar. Sedan gick de hem och i staden som inte var landsbygd men inte heller stad var det mörkt. Endast den lokala krogen väsnades.

Är det därför jag är så svag för sista versen i Vintersaga?

Tradarfik i Docksta i motorvägens skugga
En överdos på Skärholmens station
Insnöade vägar nånstans på Österlen
Och fyllan växer till på Mommas krog
Frusen törst i kön till stadspuben i Luleå
Frusna drömmar uti monarkin
Kärleken får leva mellan nattskiftet och drömmen
Kärleken går på billigt vin


Detta såg jag alltså på tv som barn. Var det UR?
- Min barndom var svart, har min bror sagt.
Min barndom vid tv:n var grå och i dis. Och idag har alla program samma färgskala som tyska tv-deckare.