En fågel

Jag vill alltid vara social lite senare tycks det. Jag möter två hyggliga skolkamrater från ettan till nian. Vi har lekt ihop.
De går där och tittar på mig och jag tittar inte på dom. Jag tittar på min ipod och den har aldrig varit så spännande. Det är en meter mellan oss. Det är genant, och sedan är ögonblicket förbi.
Jag mår lite dåligt.
Strax efter ser jag min första vilda steglits, mitt i Rålambshovsparken och blir glad igen. Det är skönt att vara lättroad när man är lättrubbad, ur sin balans.

Spår av Yoko

Det är de oavsiktliga detaljerna som i stort sett gör ett ställe till vad det är. Mina sambos på Haga lämnar spår som jag tycker om.

Mörkrädd

Jag är ensam på Haga och ser Förtrollad. Den är gullig men det spelar ingen roll. Jag tänker på I am legend där Will Smith är den, i stort sett, enda människan på jorden som jagas av nattliga zombies.
Han har en schäfer som enda sällskap.
Jag har skatungen Lasse-Maja som enda sällskap. Det räcker en bit mot dämonerna.

Jag besökte Paris

Jag övervann min starka rädsla för det franska språket och for till Paris. Eva gick på Louvren och sade att det var snudd på perverst att alla skulle fota tavlorna, istället för att titta.
Jag nickade och fotade ändå mig själv vid gravstenar. Jag antar att jag på riktigt tycker att det är viktigt att kunna visa att jag verkligen varit där.
Dessutom är det fint med gravstenar i Paris. Jag slipper till exempel prata franska med dom.

Paris

Oscar Wilde

Paris

Gertrude Stein och inte minst Alice B. Toklas, på gravstenens baksida.

Paris

Modigliani

Paris

Édith Piaf

Paris

Jim Morrison

Paris

Truffaut

Paris

Émile Zola