Nästan på riktigt
fredag, november 23, 2007
lördag, november 17, 2007
Animalz

Djur är kul. Så är det och nu har Hanna Hellquist skrivit precis vad jag tycker. Finns egentligen inte så mycket att tillägga i ämnet.
And the länk kommer här
Förövrigt har Gunnar en attraktion: en fågelkamera bortom trender och analyser. Talgoxar äter och det är lite meditation att titta på. Om ni inte tror mig så läs ÖP.
Etiketter: Djur
torsdag, november 15, 2007
Frustration vid förkylning
På betapets hemsida hela dagen:
"Servern svarar inte. Prova ett annat spelrum, om det inte fungerar beror det förmodligen på att du sitter bakom en brandvägg."
"Servern svarar inte. Prova ett annat spelrum, om det inte fungerar beror det förmodligen på att du sitter bakom en brandvägg."
Vad jag ska göra i vår
Jag radar upp vad jag vill bli bättre på. Det handlar kanske inte så mycket om glädje och genuint intresse som medelmåttaångest, men ändå:
Improvisationsteater
Teckning
Måleri
Något instrument
Foto
Tyska
Jag begrundar detta och återgår till läsningen av Ryszard Kapuściński. Jäklar vad bra han är.
Improvisationsteater
Teckning
Måleri
Något instrument
Foto
Tyska
Jag begrundar detta och återgår till läsningen av Ryszard Kapuściński. Jäklar vad bra han är.
söndag, november 11, 2007
Lebbohag med känsla för stil
DN skriver om en ny faghag-bok och jag kontrar:
Bevisen för att jag eventuellt är en bög fångad i en lebbas drömkläder hopar sig.
Marie har lånat mina randiga byxor för att bli tuff i New York och själv sjunger jag Jonathan Richmans I was dancing in a lesbian bar.
Har ingen aning om vad det betyder men det känns betydelsefullt.
Om inte annat är det kul.
Bevisen för att jag eventuellt är en bög fångad i en lebbas drömkläder hopar sig.
Marie har lånat mina randiga byxor för att bli tuff i New York och själv sjunger jag Jonathan Richmans I was dancing in a lesbian bar.
Har ingen aning om vad det betyder men det känns betydelsefullt.
Om inte annat är det kul.
Etiketter: Homo och sånt
torsdag, november 08, 2007
Leila
– Vill du köpa en discokula, frågar Leila K och håller upp en fin discokula.
Det är eftermiddag och hon och jag står på Drottninggatan. Hon ler och är nysminkad och nyduschad.
Jag svarar nej tack och hon går omedelbart vidare. En artist som slipat säljer stöldgods för pengar till knark eller härbärge.
Det är såklart sorgligt och samtidigt så stort. Hon är ren, hon lever och hon kämpar. Och hon tittade på mig. Djävlaranamma.
Jag borde ha köpt den.
Det är eftermiddag och hon och jag står på Drottninggatan. Hon ler och är nysminkad och nyduschad.
Jag svarar nej tack och hon går omedelbart vidare. En artist som slipat säljer stöldgods för pengar till knark eller härbärge.
Det är såklart sorgligt och samtidigt så stort. Hon är ren, hon lever och hon kämpar. Och hon tittade på mig. Djävlaranamma.
Jag borde ha köpt den.
Veggoställen har ingen humor
Det ingår, verkar det som, att inte ha någon smak när man öppnar ett veggocafé. Avskalat, och med air av skolmatsal. – Varje bord står på exakt samma avstånd. Det är extremt omysigt, säger Jocke och jag håller nog med.
Att vara nyttigt veggo på veggocafé är att veta att man försakar syndiga nöjen.
Det är oftast mysigare att passera ett veggoställe.

