Kroatien del 5: Nudisterna

Jag, Stefan, åker till en strand för nudistbögar.
Tanken:
Att få se på just nakna bögar. Och kanske själv bli sådär frigjord som Birgitta Stenberg är i sina böcker och näcka själv. Det verkar ju härligt på en kroatisk strand.
Det praktiska genomförandet:
Jag sitter i shorts och läser en dålig vampyrdeckare (Fevre dream, som sedan visar sig bli ganska bra, i sin vampyrdeckargenre) extra intensivt. Blir uttittad av en naken, senig man i 70-årsåldern med skepparkrans. Jag säger inget. Vad ska jag säga? Go avaj plese. Ja det kunde jag ha sagt men jag läser istället. Pratar man inte så syns man lite mindre tänker jag. Jag är en sten.
Eller fan vet varför egentligen.
Till slut tröttnar skepparkransen och stapplar iväg över klipporna, långsamt men envist. Han är ju en senig man. Och jag tänker att jag inte får tycka synd om honom. Men det gör jag för jag tycker ofta synd om gamla människor, utan någon nämnvärd anledning. Det är min last.
Och jag tänker också att det snart är jag som står där (dock inte med skepparkrans) för med åldern släpper skammen. Det kommer i alla fall min göra. Den är redan på väg att släppa.
Med rynkor har man inget att förlora.
Då är det värt att stirra på frigida 30-åringar för någon gång kan det ju nappa.
Med rynkor får man helt enkelt jobba lite mer för att få napp. Då gäller det att vara handlingskraftig.
Men det här tänker jag först när han gått iväg.