Utanför min port
Två problem kan sammanstråla och bli en date på ett café.
1. Det är för det första ofta jag borde säga nej men jag har inte förmågan. Jag tror att folk ska bli ledsna. Så egocentrisk är jag.
2. För det andra, och det här är lite krystat, kan man aldrig skydda sig mot galningar. De kan dyka upp ur intet. Eller ur en bil utanför ens port. Nedan en scen, nästan vid mitt hem, häromdagen:
En kvinna sitter i en bil, vid en trottoar. Jag sitter i en annan bil, utanför henne. Hon kan inte köra iväg, fast det märker inte jag för jag lyssnar på radio och tycker att det är kul. Dessutom kan jag ju inte köra bil så det hela kvittar egentligen fullständigt. Jocke kommer ur porten, ser situationen och flyttar vår bil.
Kvinna: Tack för att ni flyttade på bilen, men det är inte så bråttom.
Jocke: Ok.
Kvinna: Jo, det kanske låter konstigt men jag har en annan grej jag skulle vilja prata om...
Jocke: Jaha.
Kvinna: Det är lite svårt att förklara... Och jag förstår att ni måste undra vad det handlar om. Men det är inte så konstigt.
Jocke: Jaha.
Kvinna: Jo, min kille och jag har startat en grej, och nu skulle vi vilja prata med folk. Kanske att vi kan träffa er en timme nästa vecka. Det är så att man kan tjäna lite pengar på det hela.
Stefan: Öh.
Jocke: Både jag och Stefan har heltidsjobb. Vi behöver inget extra.
Kvinna: Nej, nej. Det här är en extragrej man kan göra på kvällarna. Låter det intressant. Om ni vill så kan vi alltså träffas och prata. Det tar inte mer än en timme.
Och här borde vi ha tackat för oss. Men det gjorde vi inte. Jag skrev ut vårt hemnummer på en lapp och gav det till henne. Jocke gav sitt jobbmobilnummer.
Varför gör man en sådan sak?
– Det är kul att ta reda på vad företagsamma människor har för sig, sade Jocke.
"Eller så är det vi som är uttråkade och lite korkade" tänkte jag. Och hon kunde ju ha blivit ledsen också.
I vilket fall ska vi träffas nästa vecka, på café. För att prata om den mystiska verksamheten. Jag tror på följande alternativ: religion, sex (nu smickrar jag mig själv) eller pyramidspel, eller en mix av de två första.
1. Det är för det första ofta jag borde säga nej men jag har inte förmågan. Jag tror att folk ska bli ledsna. Så egocentrisk är jag.
2. För det andra, och det här är lite krystat, kan man aldrig skydda sig mot galningar. De kan dyka upp ur intet. Eller ur en bil utanför ens port. Nedan en scen, nästan vid mitt hem, häromdagen:
En kvinna sitter i en bil, vid en trottoar. Jag sitter i en annan bil, utanför henne. Hon kan inte köra iväg, fast det märker inte jag för jag lyssnar på radio och tycker att det är kul. Dessutom kan jag ju inte köra bil så det hela kvittar egentligen fullständigt. Jocke kommer ur porten, ser situationen och flyttar vår bil.
Kvinna: Tack för att ni flyttade på bilen, men det är inte så bråttom.
Jocke: Ok.
Kvinna: Jo, det kanske låter konstigt men jag har en annan grej jag skulle vilja prata om...
Jocke: Jaha.
Kvinna: Det är lite svårt att förklara... Och jag förstår att ni måste undra vad det handlar om. Men det är inte så konstigt.
Jocke: Jaha.
Kvinna: Jo, min kille och jag har startat en grej, och nu skulle vi vilja prata med folk. Kanske att vi kan träffa er en timme nästa vecka. Det är så att man kan tjäna lite pengar på det hela.
Stefan: Öh.
Jocke: Både jag och Stefan har heltidsjobb. Vi behöver inget extra.
Kvinna: Nej, nej. Det här är en extragrej man kan göra på kvällarna. Låter det intressant. Om ni vill så kan vi alltså träffas och prata. Det tar inte mer än en timme.
Och här borde vi ha tackat för oss. Men det gjorde vi inte. Jag skrev ut vårt hemnummer på en lapp och gav det till henne. Jocke gav sitt jobbmobilnummer.
Varför gör man en sådan sak?
– Det är kul att ta reda på vad företagsamma människor har för sig, sade Jocke.
"Eller så är det vi som är uttråkade och lite korkade" tänkte jag. Och hon kunde ju ha blivit ledsen också.
I vilket fall ska vi träffas nästa vecka, på café. För att prata om den mystiska verksamheten. Jag tror på följande alternativ: religion, sex (nu smickrar jag mig själv) eller pyramidspel, eller en mix av de två första.
posted by Stefan | 12:53 fm
7 Comments:
Åh, Stefan du är nog den roligaste jag vet! Ser mycket fram emot uppföljningen om vad som hände på caféet.
Detta hände: De två som ville prata med oss var två, väldigt trevliga, poliser som kommit på att de inte vill jobba som poliser. Och därför kommit på att man kan bli rik på att låta andra konsumera mer.
Via en liten avgift på cirka 1100 kronor kan man bli medlem i företaget Amway och få tillgång till lyxiga (och ofta ekologiska) varor. Smink t.ex. berättade dom för oss och vi fick titta i en sminkkatalog i flera minuter. Det var gulligt att inte ta oss för givet. Eller så var de så nervöst repeterade att de inte kunde ta in våra osminkade ansikten.
Pyramidspel var det inte sade dom och jag lät mig inte övertygas (även om jag egentligen inte förstår vad pyramidspel går ut på). Värva andra att handla från företaget istället för på ICA eller dylikt och du får en bonus. Ju mer de handlar, ju mer i bonus till dig. Till slut, om du är duktig, kan du bli ekonomiskt oberoende, menade poliserna. Den ena av dom hade för övrigt varit Göran Perssons livvakt i flera år.
- Kom till Kista på måndag kl 19 så får ni veta ännu mer. Man måste uppleva det hela på egen hand, sade dom.
- Mmm. Kanske det, sade vi och ljög. Vi vill ju faktiskt försöka konsumera mindre.
Fast poliserna var trevliga, det vill jag betona.
Sammantaget: Någon journalist som är lite mer intresserad än jag borde undersöka detta. Själv förstod jag inte hälften av alla siffror och regler som rabblades upp. Men på Wikipedia kopplas företaget ihop med sekter i allmänhet och Pingstkyrkan i synnerhet. Det låter ju rafflande.
För klarhetens skull och med risk för att göra mer reklam än behövligt: I Kista har de alltså informationsmöten och kurser varje måndag.
Precis så gick det till för några år sedan när en kursare ringde mig. Jag trodde att hon ville ha mig som typ programmerare på ett nytt företag. Men icke. Samla-vänner-som-köper-och-samlar-egna-vänner-så-tjänar-du-pengar-på-det-dina-vänner-köper. Om du själv köper för minst 500kr i månaden alltså. Fast då var det ett annat företag. Eller om det bara hade ett annat namn.
Som sagt, det vore kul att läsa eller höra mer om detta av någon som orkar undersöka det.
Eller inte kanske. På sätt och vis tappade jag intresset redan under deras samtal med mig. Det verkar tråkigt med ett shoppingcommunity.
Haha, Maria Karlsson lurade hem mig och Anita på ett Amwaymöte med just dessa poliser! Kvinnan är Therese Alshammars mamma kan jag dessutom berätta. Ekonomisk sekt säger jag!! puss och kram, maria
Oh jisses, den är historien blir ju bara bättre och bättre stefan! Men jag tror att ni ska hålla er utanför amway, det är ett pyramidspel, och jag tror att det har skrivits en del om dem.
Men, deras smink är faktiskt väldigt bra, jag har fått några produkter via skönhetsredaktören på jobbet, men det känns ju lite konstigt att tänka på var de kommer ifrån...
Skicka en kommentar
<< Home