Veckolån i evighet

- Suzanne Brøgger är en satkärring, säger J och så kan man ju se på saken.
Speciellt när hon skriver "Jag har alltid burit päls, alltifrån min studietids leopard till mitt PH-pris, konverterat till en vargpäls. Afghanska brodderade hippiepälsar och tibetanskt får. Violett fake fur och nepalesisk apa. Nu har turen kommit till mink, som det anstår en äldre fin dam.".
Själv skrockar jag när jag högläser meningen ur Sølve för jag har ju läst boken i nästan två månader. Nu kan jag gå utanför min tyst moraliserande vegoidentitet och skratta åt mig själv. Och känna mig lite upplyst.
Jag skrockar alltså innan J kommenterar. Sedan blir jag tyst och läser lite till för mig själv. Jag har lagt ner för mycket tid för att göra annat.

Jag har för övrigt lånat boken på veckolån, om och om igen. Hur kan folk läsa den i tid?