Sarah and the city

Så har jag inte skrivit på den där idén jag har. Istället gråt till en överspänd julfilm med Sarah Jessica Parker. Kvalitet och gråt har ju sällan med varandra att göra. Jag är ensam och mysgråter till en dålig julfilm och J är på Kanarieöarna.
Det hela är inte ynkligt. Det är fördelen med att bo i en stad. Jag vandrar ensam i en massa av ensamma och tillsammans i en happening tittar vi på samma sak och sedan tittar vi in i varandras lägenhetsväggar, vägg i vägg och det känns bra.