Tunnelbanan och sångerna

Det ena leder till det andra. Att stå i tunnelbanevagnen inklämd mellan franska affärsmän och mammorna med tomma blickar är inte så kul. Och ändå blir jag provocerad av tanken på att någon skulle vilja stoppa oss på vår färd i vårt otrevliga tillstånd. Så som Ladislaus Horatius gjorde, inte mot oss men mot resenärerna på ett X 2000-tåg.

Konst, eller filosofiska aktioner, ska inte tvinga in åskådaren i sitt verk. Det är att göra sig lite väl viktig som avsändare.

- Jag tror att det är bra när människor skakas om lite. Det kan föra in dom på nya tankebanor, säger Ladislaus Horatius i en intervju.
För han har kommit på något som ingen annan har.

Och någonstans går gränsen. Ladislaus Horatius passerar den.

Det gör också Sting.

Ladislaus Horatius får mig att tänka på män som som tycker om sig själva. Och som skriver låtar om det. Män som skrivit låtar om att följa efter dig med varje andetag. Det är obehagligt.

Känslan av att de tycker att de är kärleksfulla.

Sting sjunger:

"Every breath you take
Every move you make
Every bond you break
Every step you take
I'll be watching you"

Är detta grunden för en mysig samvaro?

Men där finns ju ambitionen att vara svår, såsom Jean-Marc Barr i Det stora blå. Det är fint för då behöver man inte heller förklara sig så mycket. Det är bara att vara tyst och titta mot horisonten.

Eller så sjunger man om sitt svårmod alltså.

Depeche mode sjunger:

"I'm going to take my time
I have all the time in the world
To make you mine
It is written in the stars above
The gods decree
You'll be right here by my side
Right next to me
You can run, but you cannot hide"

Det är ingen idé att gömma sig alltså. Man blir hittad. Jag tänker på detta när jag åker tunnelbana. Jag kommer att bli hittad, av Ladislaus Horatius. Att åka i en trång vagn får mig att tro lite mer på djävligheten som grundtillstånd.

Förresten. Jag vet inte om Sting är värst. Paul Young sjunger:

"By the look in your eye I can tell you're gonna cry.
Is it over me?
If it is, save your tears
for I'm not worth it, you see.
For I'm the type of boy who is always on the roam,
wherever I lay my hat that's my home,
I'm telling you that's my home.

You had romance, did you break it by chance
over me?
If it's so I'd like for you to know
that I'm not worth it, you see.
For I'm the type of boy who is always on the roam, mm,
wherever I lay my hat that's my home,
mm, that's my home."

Det är odrägligt självupptagna textrader.