Förförd av alternativ

I boken om Alice och Gertrude står det att de festade helt spontant.
Det står det inte men jag tolkar det så för det känns rätt.
När Alice inte lagade mat utöver det vanliga, gärna med kalifornisk smak, och när Gertrude inte koncentrerade sig på att vara geni (Det är tidsödande att vara geni. Man måste sitta långa stunder och göra ingenting, som hon uttryckte det.), så festade de.
På Rousseaus bankett närvarade en åsna som hette Lolo. Den åt upp blommorna i Alices hatt medan Marie Laurencin satte sig på alla syltpajer. Hon var dyngrak. Rousseau somnade och hans hår började brinna av droppande vax. Efter det vaknade han upp och spelade på sin fiol.
Harriet sjöng en collegesång.
Maurice Cremnitz imiterade ett fall av delirium tremens genom att tugga på en tvål.
All detta hände alltså spontant på ett sådant sätt som det inte gör i mitt liv.
Jag har tacomys och tittar på Battlestar Galactica. Vilket är helt ok.
Jag festar genom att dricka cider. Det är också ok. Det händer några gånger om året. Sist fick jag migrän. Gertrude och Alice fick nog inte det, det står ingenting om det i alla fall.
Jag skäms inte för att jag inte festar med en åsna. På det stora hela är jag så pass torr. Men det är roligt att romantisera vid rätt tillfällen om rätt tillfällen att bli någon annan, eller mer av sina okända sidor. Då vill jag festa spontant, i slutändan tyvärr främst för att minnas att jag har festat spontant. Det är roligt att prata om vid nästa tacomys.
Om detta borde jag prata om när jag börjar gå i terapi.