Arja
Som den förutsägbara bög jag alltmer blir måste jag hylla Arja Saijonmaa som jag återupptäckte under Pride. Där var hon antagligen bäst och då i synnerhet med låten "Jag vill tacka livet". Nedan följer texten som inte ger framträdandet rättvisa. Säger en del.
"Jag vill tacka livet som gett mig så mycket
det gav mig två ögon och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja det svarta från det vita
och högt där uppe himlens mantel strödd med stjärnor,
i mängden mänskor mannen som jag älskar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig hörseln som i all sin vidhet
fångar natten och dagen syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall och ett ösregn
och röstens ömhet hos den som jag älskar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det har gett mig ljudet och hela alfabetet
så att jag får orden för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig lång vandring för så trötta fötter,
jag gick genom städer, genom öknar och i slättland,
hem till ditt hus, din väg och dina gröna ängar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig ett hjärta som i grunden darrar
när jag ser på frukten av det hjärnan skapar,
och det goda så avlägset från det onda
när jag ser djupt i dina klara ögon.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det har gett mig skrattet, det har gett mig smärtan
så att jag kan urskilja lyckan ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger,
och era sånger som är mina sånger,
och allas sånger som är mina sånger."
Sångtext: Violetta Parra
Violeta Parra (1917-1966) Folksångerska från Chile
"Jag vill tacka livet som gett mig så mycket
det gav mig två ögon och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja det svarta från det vita
och högt där uppe himlens mantel strödd med stjärnor,
i mängden mänskor mannen som jag älskar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig hörseln som i all sin vidhet
fångar natten och dagen syrsor och små fåglar,
turbiner, hammare, ett hundskall och ett ösregn
och röstens ömhet hos den som jag älskar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det har gett mig ljudet och hela alfabetet
så att jag får orden för tankarna jag tänker,
moder, vän och broder, ljuset som upplyser
den karga väg min älsklings själ ska vandra.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig lång vandring för så trötta fötter,
jag gick genom städer, genom öknar och i slättland,
hem till ditt hus, din väg och dina gröna ängar.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det gav mig ett hjärta som i grunden darrar
när jag ser på frukten av det hjärnan skapar,
och det goda så avlägset från det onda
när jag ser djupt i dina klara ögon.
Jag vill tacka livet som gett mig så mycket,
det har gett mig skrattet, det har gett mig smärtan
så att jag kan urskilja lyckan ifrån sorgen,
de två ting som skapar alla mina sånger,
och era sånger som är mina sånger,
och allas sånger som är mina sånger."
Sångtext: Violetta Parra
Violeta Parra (1917-1966) Folksångerska från Chile

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home