Möte på Rosenhill

- Du är dig lik, sade en gammal skolkamrat, när vi möttes.

Jag liknar mig själv. Han var sig själv lik och det sade jag. Vi såg på varandra och såg att där stod just vi. Otvetydigt. Fast han hade precis spelat golf och det var out of character tyckte jag, för vi hade inte setts på 15 år och då var vi tonåringar som drack billigt vin och inte spelade golf.
Där stod vi och såg på varandras barndom och hade ingenting att säga och det spelar egentligen ingen som helst roll. Att minnas ihop en stund utanför ett café när solen skiner kan vara trevligt och det räcker en stund.