På språng

På Krukmakargatan stinker det. Folk dör i min trappuppgång av fylla och man bråkar med varandra eller med sig själv. Vilket innebär ångestskrik i en lägenhet nära mig i vargtimmen.
Och det luktar lite knark ibland.
På innergården kan jag se en kamphund. En elak tant matar duvorna vid cykelstället så att jag får torka fågelskit av cykeln varje morgon. Fast just nu är cykeln trasig så det är inte så noga, tack och lov.
Det är trashfolkligt och ihoplappat och det luktar förfärligt illa faktiskt. Men jag bor granne med restaurangen S:t Stefan, bara det. Och jag har grannar som lämnar skor i hissen åt andra.
Nej jag vill inte ha men tack för att du ställer dom där. Det är fint.