Hagahöst by night

Jag är hemma och Haga är tomt. Ändå lyser en av två solcellslyktor, varje kväll, varje natt. Nästan bakom dass. Ingen ser en decimeter av välkomnande ljus på gränsen av det totala höstmörkret.
Förutom sädesärlan då som bajsat ner ljuscellerna i den andra lyktan. En utkikspost för en hungrig fågel på en folktom gräsmatta. Det är fint.