onsdag, februari 28, 2007

När jag blev Prussiluskan

Det är inte alltid så trevligt när verkligheten trillar in under en visning av verkligheten, det vill säga den ganska kassa filmen Om morgondagen vet man aldrig. Alltså, att se på bio om hemlösa är okej. Att se på bio om hemlösa med hemlösa är inte okej. Märkte jag när de pratade och skrattade fel, på fel ställen.

Var sak har sin plats och att ta del av misären kräver distans. Det är den ljumma empatins ok.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

ooh... ja, det kan ju vara lite känsligt...

5:48 em  
Anonymous Anonym said...

Funderar på Cinemateket-kort. Där är det tyst och tomt och bra.

8:42 em  

Skicka en kommentar

<< Home