Saker att fundera på medan man väntar på jobbinspiration

Runt omkring mig surrar Stockholms Filmfestival och själv ska jag ha en VHS-kväll med Jenny. Det känns lite spännande och tryggt. Som att återse gammal vän som inte är så omtyckt men pålitlig. Och då menar jag alltså VHS:en och inte Jenny.

Förövrigt undrar jag om jag är relativt ensam om att fortfarande säga vart jag ska när jag ska få min SL-biljett stämplad. Det känns liksom lite trevligare. Men samtidigt meningslöst, inte minst eftersom jag inser det fåniga i beteendet och viskar fram destinationen så att man ändå inte kan höra någonting.

Men som sagt, trevligare är det för mig.