Men snälla Ikea

Jag är alltid ett filter av fördomar. Jag ser världen som jag tror att den är. Till exempel när jag ser denna skylt från Ikeas parkeringsplats. Skylten som pekar ut de bästa platserna närmast entrén. Varför tror jag inte att det är två män varav en är transvestit, samt ett barn och en barnvagn? Eller en butchflata med sin fru, ett barn och en barnvagn?

Stuart Hall, som i decennier skärskådat populärkulturens makthierarkier säger såhär: ”Vilken av de många läsningarna och tolkningarna i den här bilden vill magasinet premiera? Vad är den föredragna läsningen?” Med detta menar han att det i fotografier finns ett otal olika tolkningar och nyanser men att det alltid finns en föredragen tolkning, en gynnad tolkning.

Jag läser skylten på Ikeas parkeringsplats som heterosexuell för att det är detta som är en föredragen tolkning. För det är denna typ av kärlek som genom repetitionens hjälp fastställs som den naturliga kärleken.

Eller så är det helt enkelt jobbigt att dra en barnvagn från bilen till entrén på Ikea och tillbaka, om man är en mamma och en pappa. Två pappor klarar biffen och flatorna är ju så sportiga har man hört. Och de som har skiljt sig eller inte ens kommit till skott är ju för trötta för att ta sig hit. Eller hur tänkte man på möbelgiganten när dessa skyltar klubbades igenom? Tänkte man alls?

Jag menar, om man vill visa att det är jobbigt att dra en barnvagn in i ett varuhus från en parkeringsplats, varför inte visa just en barnvagn? Fast då kanske människor tror att det är en kundvagn såklart.